St. Mer av detta

Jag vet inte om insikten kom när jag lämnade Furtschellas Mittelstation, utanför Segantinihyttan eller på toppen av Piz Languard – 3 262 meter över min vardag. Det jag minns är att en slutsats plötsligt tog form. Att alla bitar föll på plats. Att hela bilden blev komplett.

Jag tänkte: Här vill jag leva.
Just här vill jag finnas.
I den här dalen.
I den här alpbyn.
I St. Moritz.

Inte på grund av det fantastiska utbudet av lyxhotell. Inte på grund av det häpnadsväckande utbudet av dyra klockor, dyra bilar och dyra smycken. Inte på grund av möjligheterna att spela polo – på hög nivå. Nej, utan på grund av naturen själv. På grund av det sensationella landskapet.

"På sommaren är St. Moritz mer avslappnat än på vintern”, säger Misch Shneider, grundare och ägare till den legendariska sportbutiken Nanuk Sport i St. Moritz.
”Dalarna med alla sina sjöar är så vackra och unika under sommarmånaderna – och det finns så mycket att göra och upptäcka!”

Misch kom för första gången till Engadindalen och St. Moritz för 30 år sedan – på skidsemester. Och det är kanske vintern – och
snön – som de flesta förknippar med St. Moritz.
Vinter-OS hölls här redan 1928. Och 1948. För att inte glömma världsmästerskapen i alpin skidåkning 1934. Och 1974. År 2003. Och 2017.

Den lilla alpbyn – med drygt 5 000 invånare – har blivit världsberömd för sin unika skidkultur. Dess kvaliteter under sommarmånaderna är kanske
inte lika välkända. Inte heller de 300 soldagarna om året.

Jag själv fick höra det från vänner när jag berättade för dem om våra sommarlovsplaner för en familjevecka i St. Moritz:

Den allmänna uppfattningen om St. Moritz är att det är ”världens dyraste semesterdestination”. Och ja, det kan mycket väl stämma. Om man har gott om pengar finns det mycket att spendera dem på här. Jag antar att det är underbart att bo i St. Moritz om man har en stor förmögenhet. Men det känns inte mindre underbart att slå ner våra tältpinnar i det gröna gräset på Camping St. Moritz. Vi har trots allt kommit hit för att vara utomhus så mycket som möjligt.

Man skulle kunna säga att historien om St. Mortiz börjar omkring 1855. Det var då Johannes Badrutt köpte ett gammalt pensionat och totalrenoverade det. Nio år senare hade pensionatet blivit ett hotell. Förmögna gäster från England checkade in och omdömena var positiva. Johannes Badrutt bestämde sig för att slå vad med sina återkommande sommargäster: ”Om ni vågar bo här under vintern kan jag garantera minst 40 dagar med sol och goda snöförhållanden. Om inte, står jag för hela er vistelse.”

Johannes Badrutt vann naturligtvis vadet. Därmed uppstod vinterturismen som företeelse och fenomen. År 1884 anlades den första skidleden i St. Moritz. År 1890 tillverkade den lokale bonden Christian Mathis den första bobsläden och anordnade våghalsiga kälktävlingar på vägen från St. Moritz till grannbyn Celerina. År 1891 grundades St. Moritz Golf Club – en metafor för gästernas privatekonomi. Därefter byggdes en hoppbacke 1895. Vintern 1910 landade ett flygplan i byn.
Och historien fortsätter.

St. Moritz har ofta varit först, bäst eller störst. St. Moritz har alltid lockat kungar, prinsar, härskare och shejker. Hit kom Coco Chanel, Charlie Chaplin och Alfred Hitchcock. Tydligen kom även Robert De Niro, John Travolta och
Seal hit. Här byggdes en simbassäng för över 90 miljoner dollar – med porträtt på väggarna av alla de stora idrottare som har tränat här.

Och nu är vi här.

Hela familjen, inne i ett tält, under en kort regnskur.
Den här timmen i tältet ger oss möjlighet att planera några enkla men
hisnande vackra vandringar.

På dag 1 värmer vi upp och vandrar den så kallade ”Vattenleden” strax ovanför Furtschella-gondolens bergsstation. Här besöker vi sex små sjöar under en kort och vacker vandring: Lejin Christal, Lejin Magnetit, Malachit, Rhodonit (där vi äter lunch och tar ett dopp i värmen), Chaglia och Epidot.

På dag 2 skiner solen lika starkt som dagen innan, och vi tar en charmig bergbana – som öppnade redan 1907! – hela vägen upp till Muottas Muragl på 2 454 meters höjd. Härifrån vandrar vi hela vägen upp till Segantinihyttan och vidare till toppen av det magiska berget Las Sours, nästan 3 000 meter över havet. Utsikten är – kort sagt – magnifik.

På dag 3 känner vi att vi har fått hela området lite mer under huden. Vi känner Albulalpernas sydsluttning och Engadindalen i våra själar.
Nu tar vi stolliften direkt upp från byn Pontresina och fortsätter på slingrande sicksackstigar. Några av oss väljer att följa den branta och spektakulära leden hela vägen upp till bergstoppen Piz Languard på 3 262 meters höjd. Om utsikten var ”magnifik” från toppen av Las Sours är det nästan svårt att beskriva utsikten från toppen av Piz Languard.

Ska vi säga förtrollande?
Fängslande?
Som i en dröm?

Så vad ska vi göra härnäst – eller nästa gång vi är på semester i St. Moritz? Misch Schneider på Nanuk Sport har turen att få bo och arbeta här – i detta drömlandskap. Hans favoritaktivitet på sommaren är att cykla och vandra med sin bättre hälft Sabrina och sin hund Lou.

Vi frågar Misch vilka enkla vandringar han skulle rekommendera i St. Moritz.
”Jag skulle rekommendera Schellursli Trail St. Moritz, som är en lätt vandring för små barn, med informationstavlor och berättelser om den berömda Schellenursli. Jag skulle också rekommendera Panorama Trail Muottas Muragl – en cirka 7 km lång vandring ovanför dalen, efter att man tagit sig upp till Muottas Muargl med en av Schweiz äldsta bergbanor.

Vilka tre leder skulle du rekommendera för terränglöpning, Misch?

1. Stazerwald: cirka 6 km upp och ner genom den vackra Stazskogen med den kristallklara sjön Lej da Staz, som också är väl värd ett dopp.

2. Hahnensee: Den här leden börjar i St. Moritz och stiger 385 meter upp mot Hahnensee. Efter ett kort, uppfriskande dopp i sjön – eller ett besök på restaurangen – kan du fortsätta mot Corvatsch eller ta dig tillbaka ner till St. Moritz eller Silvaplana. Det här är en fantastiskt fin led med storslagen utsikt.

3. Upp genom dalen: Med start i St. Moritz kan du springa upp genom hela dalen till Maloja, runt Champfersjön, Silvaplanasjön och Silssjön. Det här är en lång och vacker löprunda på 17 km.

Vilka tre bergstoppar skulle du rekommendera att vandra upp till?

1. Segantinihyttan: Min absoluta favoritvandring! Du kan börja i Pontresina och ta stolliften till Alp Languard, eller starta från Muottas Muragl. Båda vägarna är mycket fina, bjuder på fantastiska vyer och leder dig till den berömda Segantinihyttan, där du kan njuta av den bästa utsikten över dalen – tillsammans med utsökt mat serverad av Martina och Anselm, som är goda vänner till mig!

2. Ova Cotschna: En vandring från St. Moritz som går genom en vacker skog och 900 höjdmeter upp till sjön Lej da l’Ova Cotschna – och efter ytterligare några minuter når du Ova Cotschna.

3. Muottas da Schlarigna: Min favorittopp att vandra till från St. Moritz. Leden tar dig upp ovanför trädgränsen till en utsiktsplats med en trevlig bänk där du kan vila. Sedan vandrar du tillbaka till Alp da Staz, där du kan se den äldsta schweiziska cembratallen, som är 1 400 år gammal!

Vi måste också fråga hur Misch skulle beskriva det norska begreppet friluftsliv” – vilket är precis vad det här numret av Norrøna Magazine handlar om.
”Friluftsliv” är precis vad det innebär för mig att bo i St. Moritz och Engadindalen! svarar Misch.

”Att bo mitt i den vackra naturen bjuder på fantastiska, oförglömliga stunder – och får dig att le hela tiden!”

Det här kan vara en av de bästa beskrivningarna av uttrycket "friluftsliv" som vi någonsin har hört. Och det gör oss bara ännu mer ivriga att återvända till St. Moritz.

Så snart som möjligt.