Text: Håkon Sollund
Photos: Jon Gangdal, Chris Holter
Published: Nov 11, 2026
Tomas Carlström har gjort mer för norsk klättring än de flesta. Bland mycket annat var han en av de få som introducerade klättring på frusna vattenfall för klättervärlden. Det här är berättelsen om hur en svensk och ett par amerikaner fick isklättringen att blomstra i Norge från 70-talet och framåt.
Baserat på en intervju av Eivind Eidslott i Norrøna Podcast
Tomas Carlström är inget mindre än en legend i friluftsbranschen. Han har hunnit med en hel del. Ändå är han verkligen inte den som skryter. Han berättar lågmält och ödmjukt om ett liv i och för naturen, om legendariska formgivningar och förstabestigningar. Det är oklart om han räknar upp sina sysselsättningar och passioner i kronologisk ordning, men intrycket är att han tycker lika mycket om dem alla. Möjligen med undantag för klättringen – sporten som han i hög grad bidrog till att göra populär i Norge under 70-talet. Det är när han klättrar som han känner sig som mest levande.
”Jag är ingenjör, klättrare, skidåkare och fotograf”, säger han. Och han har meriterna som bevisar det.
Carlström är till exempel designern bakom Norrønas mest populära produkt genom tiderna – Trollveggen-dräkten. Trollveggen säljs fortfarande och vidareutvecklas än i dag – med allt mer avancerade lösningar – för att klara ännu mer extrema klättringar och expeditioner. Trollveggen-dräkten är inget mindre än en milstolpe för Norrøna.
Upptäck frusna vattenfall
Fram till 70-talet talades det inte mycket om isklättring i Norge. Det förändrades, gradvis ska sägas, från det ögonblick då Tomas Carlström flyttade till Hemsedal.
”Isklättring som vi såg det på 60-talet var alpin klättring: snösluttningar eller glaciärer, men inte frusna vattenfall. Men 1969 fanns det en bild på två klättrare som klättrade uppför ett vattenfall i Kalifornien på omslaget till en brittisk tidskrift. Det fick mig att tänka att vi kunde göra samma sak här, där vi har så många vattenfall. Vi började kort därefter, med glaciäryxor och ishammare”, säger han och skrattar. ”Men de första riktigt svåra klättringarna gjordes i mitten av 70-talet.”
År 1977 fick Carlström ett telefonsamtal från en av dåtidens mest kända klättrare – amerikanen ”Hot” Henry Barber. Under 70-talet tog Barber klippklättringen till nya höjder, framför allt soloklättringen.
”Jag kände honom inte, trots att han jobbade för Chouinard Equipment. På den tiden hade branta, lodräta isleder bara klättrats i Colorado i USA. Hur som helst kom Henry till Norge med sin vän Rob Taylor inte långt därefter. De bodde hos oss, och när de åkte därifrån hade de gjort förstabestigningar av många av de isleder som i dag räknas som klassiker.”
Vettisfossen – Norges högsta fritt fallande vattenfall
En av de mest banbrytande förstabestigningarna som amerikanerna gjorde var Vettisfossen. Vattenfallet är 272 meter högt och fryser sällan till is, så det dröjde hela 19 år innan någon upprepade bestigningen. Barber och Taylor insisterade på att Carlström och en klättrare från Trondheim, Håkon Gammelsæter, skulle följa med dem på bestigningen.
”Vi följde med dem en tredjedel av vägen. Resten var lite för våghalsigt för oss, så när de fortsatte uppför den lodräta delen av vattenfallet hittade vi en bra väg ut åt höger. Där upptäckte vi en perfekt klipphylla där vi kunde fotografera dem medan de fortsatte.”
Gammelsæter och Carlström återvände till stugan klockan fem på eftermiddagen. Barber och Taylor återvände klockan tio, utan pannlampor, i mörkret.
”Henry hade träffats i huvudet av ett isstycke och hade blod i sin balaklava, eftersom de inte använde hjälm. De var mycket trötta – men mycket lyckliga. Under många år skulle detta förbli den svåraste isklättring som någon hade lyckats genomföra.”
Skandinavisk bergsbestigningsutrustning
”När jag flyttade till Norge hade jag redan samlat på mig mycket kunskap om klätterutrustning. Så jag tänkte att jag kunde göra något åt det usla utbudet av utrustning i landet. Samtidigt ville jag sprida kunskap om bergsbestigning”, minns Tomas.
”Jag bestämde mig för att öppna en butik specialiserad på klätterutrustning. Jag ville bo i Hemsedal, så nära klättring och skidåkning i bergen som möjligt, så jag öppnade butiken där.”
Så kom det sig att Carlström tillsammans med bland andra Hans Petter Fernander öppnade butiken ”Skandinavisk Høyfjellsutstyr”, eller ”Skandinavisk bergsbestigningsutrustning”, som snart skulle bli välrenommerad. Efterfrågan var stor och Carlström kände alla potentiella kunder. Skandinaviska klättrare hade tidigare köpt sin utrustning från Storbritannien och Centraleuropa, men nu importerades utrustningen till Hemsedal och såldes främst via postorder. Tomas visste också vilka andra leverantörer han skulle beställa utrustning från: Chouinard Equipment – som i dag heter Black Diamond sedan Yvon Chouinard lämnat företaget.
”Vi började importera Chouinards utrustning, som var mer avancerad än bland annat den brittiska utrustningen. Chouinard var en mästare på att vidareutveckla utrustning som snabbt tog över klättermarknaden. Chouinard hade till exempel konstruerat en sexkantig kil kallad ’Hexentrics’ som var asymmetrisk, men inte helt.”
“I made a new version – redeveloped it, completely asymmetric this time, and sent it to him. They responded and took on my design, and at that time it became the most popular climbing nut globally.”
Lever drömmen
Carlström började klättra med sin bror i Stockholm 1956, när väldigt få i Skandinavien ens betraktade det som en sport eller för den delen kände till den. Han var 14 år då. Sina första klättringar i Norge gjorde han 1962. Våren 1970 flyttade Carlström till Norge för att arbeta på den norska klätterskolan i Hemsedal, och där har han blivit kvar sedan dess. Det är hans paradis på jorden. Nu bor han med sin fru på en avskild bergssluttning. De kan kliva rakt ut genom dörren med skidorna på, gå uppför berget i några timmar och åka ner på 20 minuter. Med andra ord: Tomas Carlström lever fortfarande drömmen som åttioåring.