Published: Feb 4, 2026
Den första vinterbestigningen av den enorma ”Swedish Route” uppför Trollveggen (Trollväggen) genomfördes av tre unga norrmän under två kalla veckor.
"Den avgörande passagen var en svår travers 700 meter uppför leden," säger Kjetil Svanemyr, en av de tre klättrarna på denna berömda första vinterbestigning.
”Vi försökte kasta isyxor runt hörnet, vi hängde i tveksamma skyhooks och gjorde en hårresande pendeltravers på dåliga bultar, men ingenting fungerade. Vi började bli lite desperata. Tanken på att fira 700 meter ner längs en serie överhängande väggpartier fick oss att känna att vi inte hade något annat val än att fortsätta uppåt.”
Hans Christian Doseth är den självklara ledaren. Men inte ens han – en stark och tekniskt fulländad klättrare – kommer vidare. De tre kamraterna – Kjetil, Hans Christian och Håvard Nesheim – har redan tillbringat många dagar på väggen. Det är februari: dagarna är korta, nätterna långa, och många av klipphyllorna är inte tillräckligt breda för att rymma ens den lilla bakdelen på en klättrare.
"Vi hade kommit så långt uppför väggen att bara vända tillbaka skulle vara ett jätteprojekt. Fram till den där hotfulla traversen hade vi haft massor av fantastisk klättring, nästan allt extremt exponerat och tekniskt, med hjälp av repstegar. Vi visste att Hans Christian var den enda som skulle klara den där traversen."
Och faktiskt, efter otaliga försök under en lång dag av hårt slit, klarar Hans Christian ungefär 30 meter – knappt en replängd. Det tar trion förbi kruxet.
Trollväggens 1 200 meter höga vägg äts långsamt upp, en replängd i taget. Efter 13 dagar på väggen når de tre unga männen toppen.
"På toppen sköljer stolthet och glädje över dig," säger Kjetil Svanemyr.
”Efter två intensiva veckor känner man också hur tröttheten kommer. Den psykiska pressen gör att man aldrig får slappna av. Nere i dalen möttes vi av radioreportrar och tidningar. För tre unga klättrare var det märkligt att tas emot som hjältar.”
Den där första vinterbestigningen av ”Swedish Route” på Trollväggen står fortfarande som en milstolpe i norsk klätterhistoria. Trollväggens vägg har sedan dess förändrats av ras och stenras, och ingen har upprepat bedriften.
"Jag minns att vi fick helt nya ytterkläder. Och det var fantastiskt med den tidens mått mätt", säger Kjetil Svanemyr och syftar på Gore-Tex-plaggen han fick från Norrøna innan han gav sig på Trollveggens ”Swedish Route” på vintern.
Det är svårt att säga om Norrøna, än mindre de tre klättrarna, fullt ut förstod hur framgångsrik Norrønas trollveggen‑overall skulle bli. Sedan dess har trollveggen varit en trogen följeslagare för fjällfolk, skidfolk, klätterfolk och stadsbor.
År efter år har justeringar och förbättringar kommit som ett urverk. Kjetil Svanemyr, Hans Christian Doseth och Håvard Nesheim bar gröna dräkter med blå förstärkningar på knän, armbågar och axlar.
"Under en vinterbestigning är du beroende av att saker fungerar," säger Kjetil. "Den där dräkten var gjord med en klättrares rörelser i åtanke. Jag har faktiskt byxorna kvar. Men under en räddningsinsats i Romsdalen råkade jag lämna jackan på en hylla."
" Han tillägger: "Vilken fruktansvärd skam det är. Den där jackan har varit med om mycket."
