Text: Alexander Urrang Hauge
Photos: Kjetil Svanemyr, Hans Christian Doseth, Håvard Nesheim
Published: Feb 4, 2026
Den första vinterbestigningen av den enorma ”Swedish Route” uppför Trollveggen (Trollväggen) genomfördes av tre unga norrmän under två kalla veckor.
”Nyckelpassagen var en svår travers 700 meter upp längs leden”, säger Kjetil Svanemyr, en av de tre klättrarna som genomförde denna berömda första vinterbestigning.
”Vi försökte kasta isyxor runt hörnet, vi hängde i tvivelaktiga skyhooks och gjorde en hårresande pendeltravers på dåliga bultar, men ingenting fungerade. Vi började bli lite desperata. Tanken på att fira oss ner 700 meter längs en rad överhängande väggpartier fick oss att känna att vi inte hade något annat val än att fortsätta uppåt.”
Hans Christian Doseth är den självklara ledaren. Men till och med han – en stark och tekniskt mästerlig klättrare – har kört fast. De tre kamraterna – Kjetil, Hans Christian och Håvard Nesheim – har redan tillbringat många dagar på bergväggen. Det är februari: dagarna är korta, nätterna långa, och många av klipphyllorna är inte ens breda nog för en klättrares lilla bak.
"Vi hade kommit så långt upp på väggen att det skulle vara ett stort projekt bara att vända tillbaka. Fram till den där avskräckande traversen hade vi haft mycket fin klättring, nästan uteslutande extremt exponerad och teknisk, med hjälp av repstegar. Vi visste att Hans Christian var den ende som kunde klara den traversen."
Och mycket riktigt, efter otaliga försök under en lång dag av envist kämpande tar sig Hans Christian upp ungefär 30 meter – knappt en replängd. Därmed har trion tagit sig förbi den svåraste passagen.
Trollväggens 1 200 höjdmeter avverkas långsamt, en replängd i taget. Efter 13 dagar på klippväggen når de tre unga männen toppen.
"På toppen fylls du av stolthet och glädje", säger Kjetil Svanemyr.
”Efter två intensiva veckor känner man också hur tröttheten börjar komma. Den psykiska påfrestningen gör att man aldrig får slappna av. Nere i dalen möttes vi av radio- och tidningsreportrar. För tre unga klättrare var det märkligt att bli mottagna som hjältar.”
Den första vinterbestigningen av ”Svenskeruta” på Trollväggen är fortfarande en milstolpe i norsk klätterhistoria. Trollväggens bergssida har sedan dess förändrats av ras och stenlossning, och ingen har upprepat bedriften.
"Jag minns att vi fick helt nya ytterkläder. Och de var fantastiska med dåtidens mått mätt", säger Kjetil Svanemyr och syftar på Gore-Tex-plaggen han fick från Norrøna innan han gav sig ut för att klättra Svenska leden på Trollveggen på vintern.
Det är svårt att säga om Norrøna, för att inte tala om de tre klättrarna, verkligen förstod vilken succé Norrønas trollveggen-dräkt skulle bli. Sedan dess har trollveggen varit en trogen följeslagare för fjällfolk, skidåkare, klättrare och stadsbor.
År efter år har justeringar och förbättringar kommit lika regelbundet som ett urverk. Kjetil Svanemyr, Hans Christian Doseth och Håvard Nesheim bar gröna dräkter med blå förstärkningar på knän, armbågar och axlar.
"Under en vinterbestigning är man beroende av att utrustningen fungerar", säger Kjetil. "Det där stället var utformat för en klättrares rörelser. Jag har faktiskt fortfarande kvar byxorna. Men under en räddningsinsats i Romsdalen råkade jag lämna kvar jackan på en klipphylla.
Han tillägger: "Det är verkligen synd. Den jackan hade varit med om mycket."
