Hitta en butik
Mountaineeringtrollveggen

Broad Peak1987

Two climbers on a snowy mountain peak, one in a red jacket and one in a yellow jacket, are standing near a red tent.  The climbers are silhouetted against a snowy mountain range in the background.  The image is taken from a high vantage point.

Text: Kristin Folsland Olsen

Photos: expedition members


First published: Oct 16, 2023

MagazineExpeditionHistory

Torra kex och kanin på burk. Är det vad som kan få den norska expeditionen att nå toppen av världens tolfte högsta berg?

”Vi skulle först till Trango. Där skulle vi sätta upp en minnesplakett över Hans Christian och Finn Dæhli. Det var kanske en del av anledningen till att jag blev expeditionsledare.”

Bergsbestigaren Ragnhild Amundsen (62) vrider tillbaka klockan till våren 1987, då hon ledde en klätterexpedition till det 8 000 meter höga berget Broad Peak i bergskedjan Karakoram i Pakistan.

”Flera personer följde med oss på vandringen. Hans Christians mamma var med, vilket var viktigt”, minns hon.

A tall, snow-capped mountain peak rises against a clear blue sky. The mountain is rocky and rugged with patches of snow. The foreground is a rocky, uneven landscape.
Trangotornen, sedda från dalbotten under Broad Peak-expeditionen 1987.
Minnesplakett

Den norska Broad Peak-expeditionen hade en annan utgångspunkt än de flesta klätterexpeditioner. Den började med att konfrontera och ta in klättringens mest brutala konsekvens: döden. Under en klätterexpedition i området tre år tidigare hade Ragnhilds pojkvän och Norges största klätterikon, Hans Christian Doseth, störtat mot sin död tillsammans med Finn Dæhli efter en lyckad förstabestigning av Great Trango Tower.

Faror i bergen

När plaketten hade skruvats fast i massiv granit hade vänner och familj tagit farväl av Hans Christian och Finn, så de flesta i sällskapet återvände till Norge.

Ragnhild och hennes vänner Håvard Nesheim, Frode Guldal, Stein P. Aasheim, Gunnar Aksnes och Harald Henden stannade kvar bland världens högsta toppar. De riktade blicken uppåt mot ett berg med en stor, bred kupolformad topp, där ingen norrman någonsin hade stått. Det hette Broad Peak och var med sina 8 051 meter världens tolfte högsta berg.

A woman in a yellow, red, and blue jacket and red pants is sitting in front of a red tent.  She is wearing sunglasses and holding a red cup.  A silver bowl is in front of her. There is a rocky background.
Lägerliv: Expeditionsledaren Ragnhild Amundsen i bergskedjan Karakoram.

– Hur förändrade olyckan på Trango din upplevelse av klättring, och hur påverkade den den nya expeditionen?

”Jag vet inte riktigt. Jag visste att det var farligt före olyckan, men på något sätt tror man aldrig att det ska drabba en själv och ens närmaste. Så visst förändrade det saker och ting”, säger Ragnhild Amundsen nu.

– Handlade den här förändringen främst om känslor, eller förändrades också ditt sätt att agera i bergen?

”Jag är faktiskt en riktig fegis. Jag har alltid varit försiktig i bergen. Jag förstår att om det mest dramatiska man gör är att ge sig ut på en lätt fjällvandring, så verkar Broad Peak inte särskilt försiktigt. Men jag står fast vid det jag sa. Man kan vara försiktig och ändå röra sig i krävande terräng. Efter att jag fick barn tappade jag lusten att klättra i Himalaya. De objektiva faror som man inte kan kontrollera är mycket större där. Här hemma vet vi mer om både vädret och riskerna med snön. Och så är det alltid ganska kort väg ner. Befinner man sig på 7 000–8 000 meters höjd är det inte kort väg ner.”

A metal plaque with an inscription in Norwegian. The inscription reads "Til minne om Ans Chr. Dose som ble igjen etter bestignigh Lostveggen pa [illegible]  199 Juni."  A pine branch and a dead leaf sit on the plaque.
Till kärt minne av Hans Chr. Doseth och Finn Dæhli.
Ett team av jämlikar

Väl på plats i baslägret hade gruppen ett bra arbetsflöde och en god sammanhållning. Vissa acklimatiserade sig snabbt, däribland Ragnhild själv, medan andra behövde mer tid. Därför turades de om att stanna i baslägret och att ta sig upp i den tunnare luften för att bära mat och utrustning längre upp på berget.

Det fanns varken bärare eller fasta rep. Hela poängen var att samarbeta kring en gemensam upplevelse och ett gemensamt mål.

”Man läser om expeditionsledare som bestämmer vilka som får gå upp och vilka som inte får det. Något sådant fanns inte alls i min upplevelse av expeditionsklättring. Vi var ett kompisgäng på resa. Min viktigaste uppgift som expeditionsledare var att stå angiven som det i våra papper. Stein tänkte nog också att det skulle göra det lättare att få sponsorer.

Att vi skulle till Trango först gav också en extra dimension.”

Two climbers on a snowy mountain peak, one in a red jacket and one in a yellow jacket, are standing near a red tent.  The climbers are silhouetted against a snowy mountain range in the background.  The image is taken from a high vantage point.
Upprättande av ett nytt höghöjdsläger på det 8 051 meter höga Broad Peak 1987.
Tuffing

Ragnhild är kanske inte den som skryter om sina egna bedrifter. Åtminstone anar undertecknad det efter ett första samtal med den skickliga klättraren. Kanske borde andra skryta åt henne.

Stein P. Aasheim var gift med Ragnhild under en längre tid och skrev om Broad Peak i en av sina böcker: ”Jag anses vara en gentleman. Så naturligtvis började jag med den tyngsta ryggsäcken. Det gick bra ett tag, men inte så länge som väntat. Det var ett slag mot mitt ego när Ragnhild, en bit uppför backen, erbjöd sig att gå före och spåra i snön, eftersom hon bar lättast. Och det blev inte bättre när hon en stund senare dessutom insisterade på att ta min ryggsäck. Eftersom jag hade ont i ryggen, sa hon. Men värst var det när jag hade den lättaste ryggsäcken och ändå var tvungen att be henne gå först i lössnön.”

A man wearing a helmet, an orange jumpsuit, and a backpack is smiling as he climbs a snowy mountain.  He is using an ice ax to help him climb.
Expeditionsledaren Ragnhild Amundsen håller ett jämnt tempo.
Naturen bestämmer

Klättersäsongen 1987 i Karakoram präglades av dåligt väder. Ständiga snöfall försenade expeditionen. I över fem veckor levde de i hopp om att förhållandena skulle stabiliseras och att det skulle bli möjligt att nå toppen. Det var inte bara den norska expeditionen som stannade kvar i lägret och väntade.

”Vi fick besök av Doug Scott och hans team. De hade haft läger vid K2. När de inte lyckades ta sig upp på K2 kom de till Broad Peak och försökte nå toppen med vårt klättringstillstånd. De hade en egen kock. Vi hade levt på kex och dålig pakistansk pasta. Det fanns också några fransmän som hade ett läger vid Broad Peak. De hade nybakat bröd och kaninkött på burk. Och skinka som hängde från tälttaket.”

En chans att nå toppen

Efter flera veckors väntan gjorde sig teamet redo för toppförsöket. Håvard Nesheim och Gunnar Aksnes utgjorde det första replaget som skulle försöka nå toppen.

Stein P:s bok beskriver ansträngningen:
”Nästa kontakt kom från 7 200 meters höjd. Gunnar talade i extremt korta meningar. Det går bra. Vi är på en bergskam. Snön har blåst bort. Vi slår läger här. Det ser ut att vara nära till toppen. Jag tror att vi klarar det.”

Two climbers on a snowy mountain slope. The climber in the foreground is wearing red and is attached to a rope. The climber in the background is wearing yellow and is standing on a ledge.
Den norska klätterexpeditionen till berget Broad Peak 1987 bestod av Ragnhild Amundsen, Håvard Nesheim, Frode Guldal, Stein P. Aasheim, Gunnar Aksnes och Harald Henden. Expeditionen tvingades vända på cirka 7 400 meters höjd på det 8 051 meter höga berget.

På omkring 7 400 meters höjd över havet avbröts toppförsöket. Snön hade samlats i en grytformad sänka, och lavinrisken var för stor. Gunnar Aksnes röst hörs i kommunikationsradion: ”Vi har vänt om. Vi är på väg ner.”

– Hur kändes det att behöva vända tillbaka?

”Det var inte så märkvärdigt. Jag har aldrig varit särskilt fixerad vid att behöva nå toppen eller att behöva lyckas. Det var en fin tur. Vi hade det jättebra. Det var fantastiskt att vara där.

Visst hade det varit fantastiskt att kunna säga att vi nådde toppen, men det var helt okej att komma hem och säga att vi inte hade gjort det.”

A snow-capped mountain peak with a hint of pink light on the summit, set against a clear blue sky.
Masherbrum (7 821 m), som reser sig högt över Baltoroglaciären, under expeditionen till Broad Peak.