Just den här gången ser det emellertid mörkt ut vad gäller att kunna ta vara på de första morgontimmarna eftersom prognosen visar störtregn och starka vindar under natten och långt in på morgonen. Och för en gångs skull har tyvärr meteorologerna helt rätt. Modfälld packar jag arbetsväskan i stället för geväret. Lite duggregn är en sak, men horisontella regnskurar är enligt erfarenhet synonymt med noll djur.
På jobbet var koncentrationsnivån nästan obefintlig, och när solstrålarna slutligen trängde igenom molnen vid tvåtiden kunde jag inte hålla mig längre. Jag kastade på mig jaktkläderna och gav mig ut i skogen. Jag kunde nästan känna lukten av bockarnas angelägenhet att få torka pälsen.
Det var åtminstone vad magkänslan signalerade när jag hukade mig ned vid ett stort öppet fält kort därpå. Och lyckligtvis stämde magkänslan. Ungefär fyra minuter senare, innan jag ens hunnit använda lockmedlet, kom en fyrtaggare ut genom skogen mindre än 100 meter bort. Vi snackar inte om årets trofé, men när det är jaktpremiär och frysen är tom håller jag kött högre än prestige. Urval blir aktuellt nästa jaktrunda. Sekunden senare faller djuret för en välplacerad .243-kalibrig Winchester-patron. Premiären var officiellt ett faktum.