Velkommen til naturen

Alpinism

Träffa en av Norrønas största legender

Det är något särskilt med bergen, att vara där uppe. Platsen, vänskapen. Vi tar alltid med oss en gammal fleecejacka på resor. Den är enorm, stor nog att ha på sig ovanpå alla sina kläder. När du kommer till en säkerhetspunkt får du säkerhetspunktjackan så att du håller dig varm.

”Vad är det som är bra med klättring?”, frågar Tomas Carlström och gnuggar sig på hakan med sin stora hand. Han går uppför de branta trapporna i Frognerseteren i bergen med utsikt över Oslo. Carlström är isklättraren, bergsmannen, tält- och klädesinnovatören och kanske mest känd för sina roller i Norrøna och Skandinavisk Høyfjellsutstyr, som betyder skandinavisk bergsutrustning. Det är måndag och Oslo har knappt förstått att det befinner sig i perioden mellan höst och vinter, när alla väntar på frosten och den härliga, kalla årstiden. Staden är omhöljd av dimma och Carlström reser sig över vardagslivets täcke i en silverfärgad Skoda Yeti. Han pratar om bergen.

There is something about the mountains, being up there: The space, the friendship. We always bring an old fleece jacket on trips. It’s huge, big enough to wear on top of all your clothes. When you get to a belay point you get the belay point jacket so you can stay warm

Tomas Carlström

Han är 70 år nu. Han har den där skandinaviska fräschheten, något väderbiten, något rynkig.

Du kan nästan se en skymt av de höga bergen i hans ögon och hur den isande kylan blev till rynkor på hans hud. Men han har fortfarande auktoriteten och trovärdigheten som bara går att få från tillräckligt många klättringar och skuggiga dagar på frysta vattenfall. ”Jag är ju skadad nu. I foten. Jag ramlade”, säger Carlström. Men vi ska börja med att se tillbaka på den senare hälften av 1960-talet. En liten klättringsgemenskap höll på att rota sig i Norge och Sverige.

"After weeks of bad weather on a trip to Kebnekaise and a bad tent that was not waterproof, I thought ‘I can do this better myself" says Carlström. Until then, all his clothing had been sewn by his doting mother.

Jag drömde om att utveckla ett modernt tält. När det gällde kläder visste jag vad som funkade: en bra jacka är en du kan öppna för ventilation och stänga som ett skyddande skal.

År 1970 lämnade Carlström Sverige och sitt arbete som trafikingenjör, samt en flickvän som saknade entusiasm för branta berg.

Hans skulle åka till den norska bergsbyn Hemsedal och ett jobb som instruktör på bergsklättringsskolan Høgfjellsskolen Norsk Alpincenter. Men klättringspionjärerna på landsbygden i Norge fick utvecklas på egen hand. Carlström sa nyligen till den lokala tidningen: ”Det var inte lätt att hitta klätterutrustning på den tiden. En butik i Oslo hade en del, men bara på sommaren.” 1972 blev hans irritation över den dåliga klätterutrustningen outhärdlig. Carlström grundade tillsammans med Hans Petter Fernander och Jan Fredrik Larsen Skandinavisk Höyfjellsutstyr, en affär för de som höll på med klättring och bergssporter.

”Under den perioden träffade jag också Ole Jørgen Jørgensen från Norrøna. Min kollega Jan Øhlcker tipsade mig efter att ha träffat Ole Jørgen på en fest i Valdres i Norge”, minns Carlström. ”Norrønas behövde experthjälp med att utveckla utrustning.” Och så startade Carlströms 36-åriga resa med Norrøna. Thomas hugger i med sin isyxa när han klättrar uppför ett fruset vattenfall med utrustning från Norrøna.

Låt oss sammanfatta relationen mellan Carlström och Norrøna i några få meningar i ett andetag. Det första året ville han hämnas på den blöta klättringen på Kebnekaise och utformade det legendariska bergstältet Ravneskar. Han har även utvecklat Chouinard Equipments ännu mer legendariska Hexentrics.

År 1975 fick bergsklättrare sin orubbliga resekamrat, bergsanoraken Norrøna Arktisk. Samma år introducerades anatomiska ryggsäckar på den norska marknaden.

År 1979 utformade Carlström Norrønas klassiska trollveggenutstyrsel, som användes på ”jubileumsrutten” på Store Midtmaradalstinden i Jotunheimen. Följande år användes plaggen även på den första vinterbestigningen av ”Svenskeruta” på Trollväggen. Men själva klättringen kom alltid i första hand för Carlström. Is, berg, sökandet efter en väg upp. Carlström nämner norska bergsklättringslegender som Nils Faarlund, Stein P. Aasheim, Finn Dæhli och Hans Christian Doseth, avslappnat och respektfullt. Och det fanns alltid saker att jobba med på Skandinavisk Høyfjellsutsyrs klättringskatalog.