Norrøna

God jaktlycka

Nu är det äntligen här: datumet som slår alla andra. Förväntningarna är höga, både på själva dagen och på de fyra roliga månader som ligger framför mig. Det är som en speciell doft som slingrar sig in i mitt undermedvetna så att spänningen sprider sig i hela kroppen.

Det är natten till den 10 augusti.
Natten för råbockspremiären.
Sömn, vad är det? 

Den här gången såg det riktigt mörkt ut för morgonpasset. Enligt väderrapporten skulle det ösregna och blåsa hela natten och långt inpå morgonen. Dessvärre hade meteorologerna för en gångs skull alldeles rätt. Moloken fick jag packa jobbväskan i stället för bössan. Lite regn är ju inte så farligt, men för min del har väder som en horisontell dusch också alltid inneburit noll djur.

 Det var näst intill omöjligt att koncentrera sig på jobbet den här dagen, och när solen äntligen bröt igenom molnen vid tvåtiden var det lika bra att bekänna att man är en riktig jaktidiot, dra på sig de gröna paltorna och dra till skogs. Nu skulle det finnas rådjur som ville torka pälsen! 

Det var åtminstone min teori och magkänsla när jag mycket kort därpå tog mig fram till ett stort, öppet fält där jag har skjutit flera rådjur vid jaktpremiären under tidigare säsonger. Magkänslan skulle visa sig stämma. Knappt fyra minuter efter att jag kommit på plats, innan jag ens hade fått upp lockpipan, kom en 4-taggare ut ur skogen på runt 100 meters håll. Det var definitivt inte årets fetaste byte, men när frysen är tom och premiären är igång så är en råbock en råbock vad mig anbelangar. Selektiviteten får komma senare. Sagt och gjort. Några sekunder senare gick råbocken omkull vid smällen från en välplacerad 243.win-kula. Premiären var ett faktum.

Senare på eftermiddagen mötte jag kollegan och fotografen Chris Holter, som skulle följa med på kvälls- och morgonpasset. Han skulle skjuta med kameran medan jag sköt med geväret. Vi hade redan gjort upp en plan: vi skulle smyga oss igenom ett skogsparti som slutar i ett stort hygge. Hygget har tidigare varit mycket överskådligt och flitigt besökt av råbockar, men det börjar nu bli ganska igenvuxet. 

Vindriktningen var bra, och trots att vi var två lyckades vi ta oss fram relativt tyst. Men som så ofta när saker och ting går för bra, går något plötsligt galet. Tio korta sekunder efter att jag insett att det gick både lite för bra och lite för fort framåt, stod råbocken där och betraktade oss. Han hade full koll. Fuck!

De fem sekundernas stirrande (som kändes som femtio) slutade naturligtvis med en tvärvändning och det välkända skallet. Men när vi skulle stappla vidare dök det upp en get och två kid bakom oss. Vi skyndade oss upp med lockpipan i hopp om att kunna lura tillbaka bocken – intresset för damer och rivaler är trots allt gemensam för de flesta arter. Tyvärr var glappet alltför stort mellan önskad effekt och faktisk effekt. I stället för att bocken kom tillbaka till geten parkerade hon sina kid och löpte iväg i samma riktning som bocken satt av åt tidigare. Tråkigt för oss, men det kunde ju bli en trevlig afton för vår fyrbente vän. Eftersom vindriktningen fortfarande var bra bestämde vi oss ändå för att följa efter.

Försiktigt smög vi ut ur skogsbrynet. Kikaren användes flitigt när vi sökte igenom terrängen – och där! Där var de. I skogsbrynet i andra änden av hygget, på väg in i skogen. Vi tog upp lockpipan igen, och den här gången fungerade det bättre. Geten vände om och kom ut någon meter på hygget. Bocken var lite mer tveksam och stod skeptiskt kvar i skogsbrynet

Vi försökte med lockpipan flera gånger, men effekten var visst ganska tidsbegränsad. Till sist rörde bocken äntligen på sig. Den kom inte riktigt ut men stod i alla fall med kroppen i fri skottbana. Med tanke på hur besvärligt det varit att komma så här långt kände jag att detta var den chans vi skulle få den här gången. Anläggningen var god och på nytt kom en smäll från 243:an. Skottet kändes bra, men det var mycket träd och grenar som gjorde det svårt att få koll på vad som hände i skogen sedan.

 Vi väntade lite och rörde oss långsamt upp mot skottplatsen. Vi letade i några minuter och hittade bocken omkring 20 meter in i skogen – det var så långt han lyckades ta sig utan syre. Råbock nummer två var en fin skogsbock med sex klassiska taggar.

Chris fick några bra bilder innan vi började ta oss tillbaka mot lägret. Resten av grabbarna var redan på plats och i full färd med att få igång en rejäl brasa, och ryktet om kall öl gav oss bra marschfart. 

Vi skålar för en lyckad råbockspremiär och slår oss ned vid lägerbålet i skön förvissning om allt spännande som väntar – först under den kommande renjakten, och sedan rådjursjakt, fågeljakt, älgjakt och hjortjakt. Medan brasan knastrar, ölen töms och mörkret sänker sig kring oss enas vi om att det är få saker i världen som slår det här. 

 

 

Norrøna Magazine