Tillbakablick med Christine Hargin

Hon äter hellre sushi än pizza om hon får välja, men Christine Hargin lever långt ifrån något lyxliv.

Om hon är hemma i Stockholm tar hon helst en öl hemma i soffan en fredagskväll, men det händer inte särskilt ofta. Under skidsäsongen tillbringar hon mer tid på resande fot än i sin hemstad. Förra året bodde hon i en husvagn i Kanada i en månad, hon tältade i Alaska och bodde hos sin bror i Alperna och reste världen runt med Freeride World Tour.

Är du redo för en ny säsong? Vad har du för planer?

Jag har bestämt mig för att köra Freeride World Tour igen och det är jag väldigt glad för. Jag ska också fortsätta med Alaska-projektet med Eva Walkner och Nadine Wallner. Sedan ska jag filma med Norrøna och resa en del med X travel. Men vi har inte planerat alla detaljer ännu.

Vad hände i Alaska i våras?

Nadine Wallner bröt benet i ett olyckligt fall och tillsammans med produktionsbolaget bestämde vi att skjuta upp projektet till nästa år för att Nadine skulle kunna vara med i teamet.

Hur gick förra säsongen för dig generellt?

Det var inte min bästa säsong rent tävlingsmässigt. Jag tror att det till stor del berodde på skadan som jag ådrog mig i slutet av säsongen 2013. Min vristskada gjorde att jag inte kunde tävla mer den säsongen och eftersom jag tränade så mycket för att komma i form igen blev jag extra försiktig sedan. Jag ville inte riskera att bli skadad igen och missa filmprojekten som är inplanerade i slutet av den här säsongen. Det var synd, jag la för mycket tid på att komma tillbaka rent mentalt.

Men du åkte mycket skidor?

Jag åkte mycket skidor, jag fick många dagar ute i det fria och det var mitt huvudsakliga mål för säsongen! Jag är inte så tävlingsinriktad att jag måste vinna till varje pris, så det var inte därför jag var besviken. Men jag har höga krav på mig själv och jag blir besviken om jag känner att jag kunde ha presterat bättre.

De senaste åren har du fokuserat mycket på freeridetävlingar, men nu har du även börjat filma. Vad är den största skillnaden?

Det är väldigt spännande att vara med i ett filmprojekt och samtidigt är det ett tufft sätt att arbeta på. Du måste vara noggrann och tålmodig. Å ena sidan är huvudfokus att tänja på gränserna och verkligen prestera sitt bästa. Samtidigt är jag ansvarig för min egen säkerhet och måste ta hänsyn till rådande förhållanden. På en tävling är det många människor som arbetar med säkerhetsaspekterna innan du åker. Under filmningen har alla ansvar för att kontrollera förhållandena, och även om det finns en guide som gör det ligger beslutet om jag ska åka eller inte på mig själv.

Du fick en otäck lavinupplevelse på Lofoten, berätta om det.

Det var bara ett uppvärmningsåk och jag var inte förberedd alls. Plötsligt började snön spricka och jag drogs ner. Jag hade tur, jag täcktes aldrig helt och hade huvudet ovanför snön. Det var helt klart otäckt, men samtidigt var det en viktig påminnelse från naturen. Du blir mer uppmärksam och mer medveten om omgivningen när du har fått känna på naturens krafter. Det var ett mindre snöskred, men hade väggen varit längre, brantare och mer konvex med stenar och andra formationer kunde det ha varit farligt.

Hur var Lofoten bortsett från det?

Det var en magisk vecka. Det är ett otroligt landskap med höga toppar och vacker utsikt över havet. Det gjorde stort intryck på mig. Det var annorlunda för mig att gå så mycket, sätta på stighudar och verkligen förtjäna åket. Du får åka mindre skidor, men linjerna du åker är långa och härliga. Det var ett fantastiskt sätt att värma upp på inför resan till Alaska. Jag hoppas att jag får chans att åka tillbaka till Lofoten snart!

Vad tror du gör dig till en av världens bästa skidåkare?

Mycket träning, mycket skidåkning. Jag går all-in, det krävs mycket tid och engagemang. Det går inte att göra det halvdant.

Sista frågan: Sverige eller Norge?

Norrøna, haha.

Christines favoriter

    Norrøna Magazine